Två dygn klarade min mosters man av att kämpa, i eftermiddag/kväll dog han. Bara 65 år gammal. Det känns inte alls rättvist!! Jag mår rätt kasst och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Det blir den tredje begravningen för min del nu med denna som kommer, på bara 12 månader.
Jag känner mig helt tom. Jag vet inte vad jag ska säga eller göra. Jag förstår inte det... det är typ 4 månader sedan svärfar gick bort bara. Och i februari förra året gick min ena kusin bort... Tankarna bara snurrar runt. Ena stunden tänker jag på hur min moster ska klara sig... och mina kusiner som förlorat sin far. Och en liten pojke som förlorat sin morfar... Jag önskar så att jag kunde göra ngt för dem!! Men som det är nu kan jag inte det.....
Tankarna går också till min mosters man förstås. Hur bra hade han kunnat bli efter sin stroke? Varför drabbades han?
Ja det hjälper inte att älta eller förebrå eller nåt sånt. Det har hänt och är oåterkalleligt.... men jobbigt oavsett!!
6 comments:
Skickar en bamsekram till dig.
Kram Lotta
Tänker på dig.
Jeanette
Stor gigantisk cyberkram till Dig!
Kram Sonja
En jättekram från Halmstad. Vi tänker på dig /Elin
Jag är ledsen för din skull, Pia. Faktum är att man orkar, människan är fantastiskt tålmodig och stark. Med det menar jag inte att det är lätt. Tillåt dig att ta det lugnare ett tag, skruva ner krav och tempo och var inte rädd för att be om hjälp av dem som inte sörjer lika mycket som du. Varmaste kramen.
Håller så med Marie som har skrivit här; Tillåt dig att ta de lungt och fråga efter hjälp om du behöver det!
Ger en massa varma kramar och mina tankar e med er!!
Åsa
Post a Comment