inte den muntraste bloggen för tillfället...

...men jag måste få lätta lite på trycket.
Redan i dag har det blivit bestämt datum och tid för begravningen. Den kommer att hållas på onsdag. Dvs han kommer att bli begravd innan det ens gått en vecka efter att han blev inlagd. Det går snabbt här i svängarna.

Jag har precis beställt blommorna i alla fall. Det känns skönt att det är gjort så vi slipper köra och hämta det först. De blir utkörda till kyrkan direkt från blomsteraffären.
Nu har jag precis kommit på att jag måste köpa nya byxor. Eftersom jag fått förfrågan om jag vill hjälpa att bära, så kan jag inte ha mina höga kängor på mig och då blir mina svarta byxor för långa... Känns som ett världsligt problem i dessa dagar men ändock kvarstår faktum att jag måste ha kläder på mig.

Ska ringa jobb och prata med dem på måndag med. Natten jag skulle jobbat mellan tisdag och onsdag har jag i alla fall fått ngn annan att ta, så det är fixat där i alla fall. Onsdagen var ändå min lediga dag så jag behöver inte fixa mer där.
Mannen ville inte följa med om han inte var tvungen eftersom han tyckte det var för nära inpå sin egen fars begravning, det skulle bli för jobbigt tyckte han. Det förstår jag helt och fullt!! (Det är ju knappt fyra månader sedan den begravningen.) Så han stannar hemma med barnen. På sätt och vis tycker jag det känns skönt att inte behöva ha barnen med mig denna gången.

Sen vill jag passa på att tacka för alla underbara inlägg här i min blogg. Det känns skönt att någon tänker på oss. Man kommer ju att klara detta med, men just nu är det lite oöverskådligt...

VARFÖR??

Två dygn klarade min mosters man av att kämpa, i eftermiddag/kväll dog han. Bara 65 år gammal. Det känns inte alls rättvist!! Jag mår rätt kasst och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Det blir den tredje begravningen för min del nu med denna som kommer, på bara 12 månader.

Jag känner mig helt tom. Jag vet inte vad jag ska säga eller göra. Jag förstår inte det... det är typ 4 månader sedan svärfar gick bort bara. Och i februari förra året gick min ena kusin bort... Tankarna bara snurrar runt. Ena stunden tänker jag på hur min moster ska klara sig... och mina kusiner som förlorat sin far. Och en liten pojke som förlorat sin morfar... Jag önskar så att jag kunde göra ngt för dem!! Men som det är nu kan jag inte det.....

Tankarna går också till min mosters man förstås. Hur bra hade han kunnat bli efter sin stroke? Varför drabbades han?

Ja det hjälper inte att älta eller förebrå eller nåt sånt. Det har hänt och är oåterkalleligt.... men jobbigt oavsett!!

mer tråkigt

knappt hinner man glädjas åt att det går åt rätt håll med förkylningen förrän nästa grej händer.

I går fick jag besked om att min moster, som jag har mkt god kontakt med, var på sjukhuset med sin man. Han hade fått en blodpropp i hjärnan, en stroke. Han var lam i hela vänstra sidan och kunde inte prata. Denna familjen har råkat ut för väldigt mkt den senaste tiden. Min moster har en bindvävssjukdom och diabetes, han har haft strupcancer och andas och pratar genom ett hål i halsen. Dottern har gått igenom två skilsmässor och håller på med en vårdnadstvist just nu. Sonen har råkat ut för en del olyckor bla blivit påkörd av en bil när han var på cykel. Senast för några dagar sedan blev han påbackad av en bil... Varför händer så mkt en och samma familj medan andra klarar sig helt utan ngt? Inte för att jag vill att någon ska bli drabbad men det känns så orättvist!! Just nu sitter jag bara och väntar på besked om hur det går. De första två dygnen var visst kritiska, det var en rätt stor propp... hoppas dock på det bästa.

Lite dåligt samvete har jag för att jag gnällt över en jäkla förkylning... det är ju inget mot vad de går igenom nu... Massor med tankar och kramar till min familj i Danmark.

18 månaders kontroll

I dag har vi varit på 18 månaders kontroll med Lucas. Han fick inte sin vaccination utan ska vänta med den tills hans förkylning gått över... men de var imponerade över hur duktig han är på att prata och peka på saker osv. Man blir inte mindre stolt när man hör sköterskan och läkaren säga så om ens barn.
Det är ett halvår sedan sist vi var på BVC. Båda barnen har gått upp 2 kilo och vuxit 4 respektive 4,5 cm. :-)
Isac är numera 105 cm lång och Lucas är 84 cm. Och inte är det konstigt att det känns jobbigt att bära på dem för de väger 18,5 respektive 13 kilo.

Själv har jag varit på vårdcentralen och gnällt lite. Fick antibiotika för bakteriell bronkit och den skulle visst också råda bot på mina täppta bihålor. Tur jag inte väntade längre för då hade det utvecklats till lunginflammation. Nu är det hemma som gäller hela veckan, men det känns skönt att ha fått lite medicin. Jag hoppas att jag är fit for fight igen nästa vecka.

Tack alla för era fina och uppiggande kommentarer här i bloggen. Det känns skönt att veta att ni läser och tänker på mig. :-)
Vill även gratulera min mor som fått besked om att en operation hon väntat på ett tag kommer att bli av. Så skönt det ska bli för dig när det är över!!

sjukhelg...

Tänk, i helgen missade vi en 30 års fest. Det är ju inte varje dag man får tillfälle att missa en sån grej när man har fixat barnvakt och allt. :-( Detta bara pga min hemska hemska förkylning. Jag hade kunnat deportera den långt långt bort, men vad hjälper det? Den lyssnar ju inte alls på mig...
Det värsta av allt tycker jag dock är att de verkar ha klarat sig utmärkt på festen utan oss. Hur gick det till? HAHA
Jag hostar för tillfället så att jag knappt får sovit ngt på nätterna. I natt blev det bara två timmars sammanhängande sömn. Men jag tror att jag ibland somnat till fem minuter mellan hostattackerna. Jag känner mig helt färdig och tänkte jag skulle medicinera mig och gå och lägga mig nu...

Jag har förresten också tagit ett beslut om att jag ska avbryta min distanskurs i teckenspråk eftersom det är för mkt i mitt liv just nu. Den kom inte rätt i tiden... När jag beslutade mig och anmälde mig hade vi inte ens bestämt oss för att vi skulle gifta oss. Det har varit en hel del som hänt de senaste tolv månaderna...

*jag har fått diagnosen fibromyalgi
*vi har gift oss
*jag fick nytt jobb och avbröt mammaledigheten tidigare
*två inskolningar har skett
*min ena kusin och svärfar har gått bort (två begravningar på ett år :-( )
*jag började min teckenspråkskurs
*kronisk smärta & depression har året innehållit
*ovanvåningen har börjat byggas
*jag höll några nybörjarkurser i scrapbooking

Och så en massa andra smågrejer som säkert hör vardagen till. Men jag tror det har blivit för mkt för mig helt enkelt... Lite besviken är jag på mig själv, men jag måste inse att eftersom jag redan ligger back i uppgifterna så blir det inte enklare...

Ja, det var lite gnäll från mig. Hoppas på bättre tider och att jag orkar lägga in årets första layouter nästa gång jag skriver... Godnatt!

Host host

Så här skulle jag mer än gärna tillbringa de närmaste dagarna, kanske en hel vecka. Har nu haft en irriterande förkylning i över två veckor. Det började med feber och frossa... som övergick i en heshet och halsont... när det väl släppte så kom det en envis hosta. Jag hostar så jag nästan klöks på förmiddagarna. Någon gång på eftermiddagen känns det lite lättare, även om jag fortfarande hostar och har mig för att sedan bli jättejobbigt igen på kvällen. Kan knappt somna för att jag hostar hela tiden. Är det någon som har en mirakelkur som tar bort allt på en gång?

Läkaren sa att jag hade övre luftvägsinflammation. Vad det sen innebär vet jag inte, dessa underbara virus som man bara ska vänta ut.... Fast jag börjar bli måttligt trött på allt nu. Skulle varit på 30 års kalas i helgen men jag orkar helt enkelt inte. Dessutom verkar det som om resten av familjen är på god väg att bli sjuka med. Isac vaknade i gårkväll precis innan jag själv skulle lägga mig och var jätteledsen. Det gjorde ont i halsen när han skulle svälja sa han.

Jag hoppas alla håller sig friska och krya.... och slipper denna hemska virus. Trevlig helg på er!!

underbar helg

Jag och mannen har haft vår första helg utan barn... inte bara en natt utan en hel helg från fredag till söndag. En hotellweekend bara för oss, utan några krav på att ngt skulle hända utan bara umgås och göra vad vi kände för.

Hotellet vi bokat var i Vänersborg och det ingick två övernattningar, två frukostar och en tvårätters middag på lördagen.
På fredagen körde vi dit och checkade in på hotellet och sen körde vi ut i stan och kollade läget lite. Vi hamnade på en kinarestaurang där vi åt vår kvällsmat. Sen körde vi tillbaka till hotellet och skulle kolla in deras spa, men poolen var stängd för att de hade fått glasskärvor i den så den kunde vi inte nyttja. Vi tog ett varmt bad på hotellrummet och sen låg vi i sängen och kollade på tv. Mys!

På lördagen körde vi runt lite mer i stan och kollade. (efter en stor frukost förstås. Fast vi missade den nästan, vaknade nio och sa till Pelle att vi skulle gå upp... frukosten slutade serveras tio nämligen) Det var mulet och regnigt hela helgen så vi var inte ute så mkt. Hade det varit fint väder hade det nog varit underbart att gå längs med vattnet... fast lite foton blev det dock.


Bara för skoj skull körde vi till NÄL, sjukhuset i Vänersborg och kollade. Jag är nämligen född där, fast flytten ner till skåne skedde ju när jag bara var sex månader så några minnen därifrån har jag ju absolut inte. Var ju dock tvungen att ta ett foto på ingången till förlossningen. Dock har jag inte hunnit fråga mina föräldrar om det såg likadant ut då som det gör nu....

Vi åkte också till deras badland, Vattenpalatset, och badade. Hotellet gav oss tom rabatt på inträdet pga att deras pool var ur funktion. :-) Det var ju inte helt fel måste jag säga. Vi badade och hade jättekul. Bla blev det ett utomhusbad, inte så kallt så länge man höll sig under vattenytan.... och vi åkte några gånger i deras vattenrutchkana också. En rätt lång rutchkana som gick utanför byggnaden, delvis var det beck svart så man kunde inte se hur den svängde... och en del av den hade blinkande lampor infällda... rätt snabbt gick det också, man höll ju på att slå runt ibland. :-)
Badet avslutades med en sväng i bubbelpoolen. Mys!

Det fanns ett stort köpcenter strax utanför också som vi besökte på eftermiddagen. Massor och åter massor med affärer.
Middagen var megagod och det var helt underbart att bara äta i lugn och ro och slippa ha hand om dukning och avdukning själv. Bara kunna lämna bordet när man var klar....
Det enda negativa på helgen kom efter middagen då jag fick en hejdundrande huvudvärk. Migrän?? Jag mådde illa och kunde knappt göra nåt utan att det gjorde ont. Tur att det kom efter middagen i alla fall. Min underbara man kom med en våt handduk jag kunde ha över panna och ögon och tillslut somnade jag trots smärtorna.
Den sista bilden här är från vårt hotellrumsfönster söndag morgon. Så härligt det såg ut måste jag säga. Ännu mer MYS!!

En underbar helg har det varit i alla fall! Får se om det blir en ny helg kanske nästa år.... Vem vet?

award

Den här fina utmärkelsen fick jag av Gunvor.

Tusen och åter tusen tack käre stämpelguru. ;-) Det känns jättekul att få en sån utmärkelse, fast förutom äran får man också ett uppdrag:

"Give this award to 10 people whose blogs bring you happiness and inspiration and make you feel happy about blogland. Let them know by posting a comment on their blog so they can pass it on. Beware you may get the award several times."

Jättesvårt! Det är ju en megalista på alla dessa bloggare som jag regelbundet besöker och kollar. Dels för att se vad som händer i deras "liv" och dels för att få inspiration till saker jag själv håller på med och liknande.... Men jag gör mitt bästa... Jag väljer....

Sonja, Marie, Annette, Sanna, Maria, Chruss, Ejris, Martina, Gunvor, Hella... och alla de andra också förstås.... häng på alla som vill och känner sig träffade....

tillbakablick i bilder....

Vem kan bromsa tiden åt mig? Den bara flyger iväg... Här kommer lite bilder från en dag, precis sex månader sedan, som fyllt mitt liv med mycket glädje och minnen...Hur allt hade gått att lösa utan goda vänner och familj det har jag ingen aning om. Men dagen var perfekt i mina ögon i alla fall... Hoppas andra också hade trevligt den dagen.Många dagar innan och även många dagar efter bestod bara av regn, regn och åter regn. Fast vår dag blev det faktiskt uppehåll de "viktigaste" timmarna. Lite regn i brudkronan inbringar ju bara tur säger de ju... ;-) Min kära moster fixade denna fina lilla kudde som Isac bar våra ringar upp till altaret på. Lucas hade ju lägligt nog valt att sova sin middagslur under ceremonin, så han gick inte med oss på vägen upp till altaret även om planen var sådan. Han hade ju faktiskt lärt sig att gå....

Ett bra minne är ju vår gästbok som vi fick de flesta av gästerna att skriva i. Kul att bläddra i och det kanske blir en scrappad bok så småningom också om denna dagen.

Kort sagt var det en underbar dag som jag gärna ser tillbaka på med glädje. Fast det är svårt att välja foton från alla dessa som jag har liggande här på min dator... Såå många fina bilder!!

En hälsning till min man också! Jag älskar dig av hela mitt hjärta!! Och önskar att vi får många goda år tillsammans.

här sitter jag...

och hänger vid datorn. Tänkte jag skulle skriva ett nytt inlägg här men kommer inte på något kul att skriva... Här har inte hänt så mkt denna första veckan på 2008. Jag har jobbat och så har mannen. Snart kommer det kanske lite bilder från vår ovanvåning för där har mannen och min far jobbat i helgen. Undrar om vi någonsin kommit någonvart utan hjälp här??

Jag mår kasst som bara den i dag. Tror jag har fått feber och jag känner mig allmänt tung i huvudet och täppt. Har en grym huvudvärk som inte vill ge med sig.... Men det hjälper ju inte att klaga förstås. Tänk så många som har det värre än mig, fast inte tycker jag att jag mår bättre för att jag tänker på det. Vad gör jag för fel?

Ska nog gå och lägga mig känns det som. Måste bara kolla upp var min CD med min läxa till kursen jag läser är ngn stans. Det är nämligen snart dags för en ny inlämningsuppgift. Varför har jag gett mig på denna kurs egentligen? Det känns inte som om jag hinner med den...

En kul grej är dock att vi, jag och barnen, ska åka och bada på ugglebadet i veckan som kommer med annette och hennes barn, såvida det inte är ngt som händer dock.

Vi, jag och mannen, ska även ägna lite tid för oss själva inom snar framtid. Tack gode gud för att vi har mormor som ställer upp och tar barnen. Jag känner att det är ngt vi behöver...

5 minnesvärda händelser från 2007

Hittade en intressant utmaning hos Sonja som jag hoppar på!

Här kommer de fem grejer som påverkat mig mest och som inte tillhör vardagen direkt...

* Jag fick ett nytt jobb, så jag avslutade min föräldraledighet lite tidigare än planerat och slapp gå tillbaka till mitt gamla jobb. (lycka)

* Vi ordnade familjefest och firade båda barnens födelsedagar och passade på att gifta oss samtidigt den 7/7. Hade en underbar fest med de närmaste i familjen samt våra vänner.

* Barnen hade inskolning på dagis. Känns skumt att Lucas nu är så stor att han går på dagis. Vart tar tiden vägen??

* Projekt ovanvåning går hastigt framåt med hjälp av några killar som kom och gjorde "grovgörat". Känns underbart att vi kommit en bit på vägen och jag längtar verkligen efter att det blir klart...

* Vi förlorade vår far/svärfar/farfar den 14/9. Alldelels för tidigt tyckte vi och väldigt hastigt och oväntat. En stor chock för hela familjen och en stor saknad i dag. :(

Vad jag önskar mig av 2008

* God hälsa bland mina nära o kära.

* En riktig resa kanske? Har aldrig flugit eller varit på solsemester eller liknande.

* Fast anställning hade inte varit helt fel.

* Mindre värk. Speciellt i dag för i dag är det inget kul. :-(

* En färdigställd ovanvåning. Så skönt det hade varit med lite mer plats här hemma...

Det var det jag kom på här nu i skrivande stund. Vi får väl helt enkelt se vad 2008 har med sig för glädjer och sorger. Alltid intressant att se vad som händer.

Hoppa gärna på utmaningen!