ett till inlägg i dag...

Även om jag nyss gjorde ett inlägg kommer här ett till. Jag hittade tre julkort jag inte lagt upp i bloggen här så de kommer nu...
Den första här inte riktigt julfärger kanske men jag gillar resultatet ändå.. Embossade stämplar...

Den andra här är en av mina favoriter... Ett ganska enkelt kort detta med... Lite bling på men det tycker jag hör julen till...
Det sista kortet här var kul att göra... Skrev in god jul på en massa olika språk på kortet för att jag tyckte det var lite roligare än bara god jul på alla ...
Här kommer två layouter som jag gjorde för ett tag sedan.... Har av olika anledningar inte fått dem fotade och inlagda här på bloggen men nu kommer de...





Den första här på Lucas. Enkel men jag gillar den verkligen. :-) Detta härliga foto är jättefint och jag ville verkligen att det bara var det som skulle framhävas...

Denna layouten här är på mina två söta killar direkt efter frisören ett par veckor innan vårt bröllop. De är så söta ihop där tycker jag. :-) Älsklingarna mina...

frost bilder

Jag är med på en utmaning i Ejris blogg om foto där man varje månad får en utmaning och ska fotografera efter denna. I januari var utmaningen att man skulle fotografera frost... Jag skickade med tre olika bidrag för jag kunde inte välja ett... ville bara visa dem här...

Det första fotot är på en av våra grindstolpar där jag tagit en närbild. Jag gillade att man såg frostkristallerna så tydligt...

Bild nummer två är på fågeln som ska sitta i vårt fågelbad. Jag vet att bilden är väldigt blå, men jag tycker den hade ett mysigare sken över sig än den bilden jag tog efter som inte är så blå... Det är ju en smaksak. Tyckte det såg coolt ut att fågeln var så taggig...

Denna sista bilden är frosten från vår ena bilruta... Det såg rätt coolt ut där med, med detta konstiga mönster som hade bildats i kanten.


Jag uppdaterar nog bloggen snart med lite scrapping. Satt och scrappade i går och fick gjort sex layouter, men alla till utmaningar... så jag måste kolla först om jag får publicera innan datumet är slut eller ej...

begravningen

En massa blommor till en trädgårdsälskande man! Här är blommorna som låg i kyrkan vid begravningen. Så många fina arrangemang och underbara blommor!! Jag behövde inte hjälpa med att bära och det var okej för mig även om jag gärna gjort det. Onsdagen var egentligen helt otrolig... på knappt 16 timmar hann vi avverka 55 mil (550 km), två färjeturer, em begravning med efterföljande kaffe och prat samt en kvällsmat intagen på en vägkrog. Det känns helt otroligt.
Prästen pratade jättefint om min mosters man. Men jag kan ännu inte förstå att han inte finns här hos oss.

Jag fick läsa dödsannonsen i tidningen. De hade med en vers som var sååå fin! Skriver den här på danska...

Jeg plukkede en rose

med varsom hånd

og knyttede om den

et gyldent bånd.

Jeg fæstede et kort med 7 små ord:

"Du er mere værdifuld end du tror."

Såå fint det var. Den får mig att tänka på en annan text som jag hade tänkt använda till de tackkorten som jag först skulle gjort till svärfars begravning:

Gråt ej för att jag är borta

utan gläds över att jag funnits.

Jag scrappade en bok till min moster i måndags som hon fick i onsdags. Jag hade skrivit ut bilderna jag hittade av Henning och så blev det en liten bok som hon kan titta i lite då och då. Försökte få med de grejer han gillade, men det var inte helt lätt med begränsade foton... Han var ju inte den största linslusen direkt... Min moster blev ialla fall superglad över den och det var det viktigaste.

Nu ang något helt annat. Jag gick med i viktklubb.se i går så nu hoppas jag att jag ska klara av att gå ner lite i vikt tills sommaren. Jag hoppas ju kunna tappa minst 20 kilo!! :-o Var ute och gick en halvtimme i morse också innan frukosten. Nu väntar mig två nattpass, ett kvällspass och så ett nattpass igen.

inte den muntraste bloggen för tillfället...

...men jag måste få lätta lite på trycket.
Redan i dag har det blivit bestämt datum och tid för begravningen. Den kommer att hållas på onsdag. Dvs han kommer att bli begravd innan det ens gått en vecka efter att han blev inlagd. Det går snabbt här i svängarna.

Jag har precis beställt blommorna i alla fall. Det känns skönt att det är gjort så vi slipper köra och hämta det först. De blir utkörda till kyrkan direkt från blomsteraffären.
Nu har jag precis kommit på att jag måste köpa nya byxor. Eftersom jag fått förfrågan om jag vill hjälpa att bära, så kan jag inte ha mina höga kängor på mig och då blir mina svarta byxor för långa... Känns som ett världsligt problem i dessa dagar men ändock kvarstår faktum att jag måste ha kläder på mig.

Ska ringa jobb och prata med dem på måndag med. Natten jag skulle jobbat mellan tisdag och onsdag har jag i alla fall fått ngn annan att ta, så det är fixat där i alla fall. Onsdagen var ändå min lediga dag så jag behöver inte fixa mer där.
Mannen ville inte följa med om han inte var tvungen eftersom han tyckte det var för nära inpå sin egen fars begravning, det skulle bli för jobbigt tyckte han. Det förstår jag helt och fullt!! (Det är ju knappt fyra månader sedan den begravningen.) Så han stannar hemma med barnen. På sätt och vis tycker jag det känns skönt att inte behöva ha barnen med mig denna gången.

Sen vill jag passa på att tacka för alla underbara inlägg här i min blogg. Det känns skönt att någon tänker på oss. Man kommer ju att klara detta med, men just nu är det lite oöverskådligt...

VARFÖR??

Två dygn klarade min mosters man av att kämpa, i eftermiddag/kväll dog han. Bara 65 år gammal. Det känns inte alls rättvist!! Jag mår rätt kasst och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Det blir den tredje begravningen för min del nu med denna som kommer, på bara 12 månader.

Jag känner mig helt tom. Jag vet inte vad jag ska säga eller göra. Jag förstår inte det... det är typ 4 månader sedan svärfar gick bort bara. Och i februari förra året gick min ena kusin bort... Tankarna bara snurrar runt. Ena stunden tänker jag på hur min moster ska klara sig... och mina kusiner som förlorat sin far. Och en liten pojke som förlorat sin morfar... Jag önskar så att jag kunde göra ngt för dem!! Men som det är nu kan jag inte det.....

Tankarna går också till min mosters man förstås. Hur bra hade han kunnat bli efter sin stroke? Varför drabbades han?

Ja det hjälper inte att älta eller förebrå eller nåt sånt. Det har hänt och är oåterkalleligt.... men jobbigt oavsett!!

mer tråkigt

knappt hinner man glädjas åt att det går åt rätt håll med förkylningen förrän nästa grej händer.

I går fick jag besked om att min moster, som jag har mkt god kontakt med, var på sjukhuset med sin man. Han hade fått en blodpropp i hjärnan, en stroke. Han var lam i hela vänstra sidan och kunde inte prata. Denna familjen har råkat ut för väldigt mkt den senaste tiden. Min moster har en bindvävssjukdom och diabetes, han har haft strupcancer och andas och pratar genom ett hål i halsen. Dottern har gått igenom två skilsmässor och håller på med en vårdnadstvist just nu. Sonen har råkat ut för en del olyckor bla blivit påkörd av en bil när han var på cykel. Senast för några dagar sedan blev han påbackad av en bil... Varför händer så mkt en och samma familj medan andra klarar sig helt utan ngt? Inte för att jag vill att någon ska bli drabbad men det känns så orättvist!! Just nu sitter jag bara och väntar på besked om hur det går. De första två dygnen var visst kritiska, det var en rätt stor propp... hoppas dock på det bästa.

Lite dåligt samvete har jag för att jag gnällt över en jäkla förkylning... det är ju inget mot vad de går igenom nu... Massor med tankar och kramar till min familj i Danmark.

18 månaders kontroll

I dag har vi varit på 18 månaders kontroll med Lucas. Han fick inte sin vaccination utan ska vänta med den tills hans förkylning gått över... men de var imponerade över hur duktig han är på att prata och peka på saker osv. Man blir inte mindre stolt när man hör sköterskan och läkaren säga så om ens barn.
Det är ett halvår sedan sist vi var på BVC. Båda barnen har gått upp 2 kilo och vuxit 4 respektive 4,5 cm. :-)
Isac är numera 105 cm lång och Lucas är 84 cm. Och inte är det konstigt att det känns jobbigt att bära på dem för de väger 18,5 respektive 13 kilo.

Själv har jag varit på vårdcentralen och gnällt lite. Fick antibiotika för bakteriell bronkit och den skulle visst också råda bot på mina täppta bihålor. Tur jag inte väntade längre för då hade det utvecklats till lunginflammation. Nu är det hemma som gäller hela veckan, men det känns skönt att ha fått lite medicin. Jag hoppas att jag är fit for fight igen nästa vecka.

Tack alla för era fina och uppiggande kommentarer här i bloggen. Det känns skönt att veta att ni läser och tänker på mig. :-)
Vill även gratulera min mor som fått besked om att en operation hon väntat på ett tag kommer att bli av. Så skönt det ska bli för dig när det är över!!