Här sitter jag och funderar. Ibland känns det som om man lätt kan bli kritiserad, vilket gör att jag ibland funderar över mina val och om man gör rätt eller inte.
Jag har ju två grabbar på snart fem och sju år... vilka krav kan man ställa på dem? hur mycket ansvar kan man ge dem? Vem sätter normerna?
Mycket tankar och funderingar i mitt huvud. Det kom nu efter att jag låtit barnen cykla iväg i eftermiddags med pengar på fickan för att få handla i affären. Det är ca en kilometer att cykla och de cyklade tillsammans. Cykelstig hela vägen och bara en mindre, lätt trafikerad väg att cykla över. Jag vet andra som säkert inte låtit sina barn göra det... betyder det då att jag gör fel som släpper dem?
Eller som ansvaret hemma. Vad kan jag kräva att de ska göra här hemma? Duka av efter sig har varit deras uppgift länge, men sen? Hur mycket ska de få i veckopeng? Vad är lagom?
Stora grabben vill ha en mobiltelefon. Jag tycker det är tidigt, men tycker jag fel då? "Alla andra i klassen har" säger han... men det tror jag inte ett dugg på. Men däremot vet jag att det är andra som har i hans klass. När är det lagom att de får en telefon?
Likaså när det gäller att få vara ensam hemma. Var går gränsen? När kan de vara ensamma hemma och hur länge? när kan man öka tiden?
Det känns verkligen som om det är tusen frågor och inga svar. Varför får man ingen handbok med när man åker hem från förlossningen? Vem säger att man gör rätt och vem säger att folk har rätt att kritisera? Varför ska det kännas så svårt och varför känns det som om man måste förklara sig och försvara sig inför vissa människor? Alla är vi ju olika.... både som barn och som vuxen. Tänk om det hade funnits lite enkla svar ibland? Det hade varit skönt...
Sitter nu och hoppas på att mormor snart ska komma, så jag kan köra iväg och få fyllt i det sista på min tatuering... sista rycket nu och sen är den klar...
6 comments:
Känns som jag skulle kunnat skriva dessa rader själv. Men klart barnen behöver ansvar ni har ju bra väg till afärren, själv skulle jag inte våga skicka simon själv härifrån. Men han måste ju passera en mycket större väg. Det här med mobiltelefon, jag hoppas jag är stark nog att låta det vänta ett antal år frammåt. Trots allt kan jag känna att dom inte har behov av det. Däremot har jag haft planer på att ha en gammal laddad och klar, här hemma som man kan skicka med om dom ska iväg.
Kram Jessica
visst är det svårt med alla tankar.... ta kontakt med fler föräldrar i samma ålder diskutera mobil,veckopeng allt vad det nu är så när barnen säger alla andra har...så kan du säga nehejdu inte den o den=) effektivt.
skulle kunna tänka mig skicka eric till afärren i den åldern OM vi hade haft lunga gator dit..tyvärr inte:/ Jag följde han över stora vägen till skolan tills 2 klass då var jag iof med men på avstånd.... vi var tiom några föräldrar som kämpande för hastighetsänkning/rödljus just vid denna korsningen men icke....år efter kom gupp ....
Kolla inne på nån bank..sparbanken det ska finnas en lista vad barnen kan tänkas få i vecko peng....
här har vecko pengar kommit o gått under åren. Nu när han är gymnasie vill han att ajg har plånboken för kläder skor o sånt sen får han till mobil o några kronor för godis o sånt han e nöjd jag e nöjd o vet att det finns några kronor OM skorna går sönder...typ. Svårt OH JA!..... Storebror fick sin mobil i 8an.......grannbarnen har fårr 11 år som lägsta gräns....så olika är det
Det finns ju tyvärr inget enkelt facit till alla dom där frågorna. Barn utvecklas ju så olika...
Jag tror att föräldrarna själva är dom som bäst kan avgöra när det är dags för vad.
(fast inte alla - det finns ju massor med skräckexempel man har läst om i tidningarna...)
Jaha du Pia...frågorna är många och det är bara du som kan svara på dem. Är dina pågar mogna att cykla till affären (vet du att de cyklar dit o ingen annanstans), ansvar hemma det är en annan sak...plocka ur diskmaskinen kan man hjälpa till med samt ta sin tvätt, plocka undan efter maten osv. att vara hemma själv??tja vill de? kan de? mobiltelefon INTE före tio år!!!! de har så många prylar ända (inte bara dina)
Det är bara du och Pelle som kan tolka dina barns mognadsnivå men kom ihåg att gå varsamt fram och det är DU som bestämmer.
Massa kramar annette
Ja det där var många tankar.. jag känner igen mig.. men lita på magkänsla, det är dina barn och du känner dem bäst!:)
Kraam från Mysbella <3
Så fin din tatuering blev!!!
Ja du PIa, detta har jag varit igenom... Jag vet hur du känner det. Vad jag har för råd till dig är; KÄNN EFTER SJÄLV!! DU är mamma till dessa barn, du vet vad dom kan, du vet hur mycket du kan lite på dom. INGEN ANNAN!!!
Skit i vad andra säger och tänk efter vad som är rätt för er familj!
Kramen
Post a Comment