Friday, May 16, 2008

hjälp

vart tar tiden vägen? Hur hinner man med allt man vill? Jobb, barn, hus, trädgård, vänner, familj osv osv...
Jag tycker jag kämpar och jobbar och pusslar för att få ihop mitt liv, men ändå hinner jag inte allt jag gärna vill.
Svärmor flyttar nästa vecka så sen blir det förhoppningsvis lite lugnare på den fronten. Ska bli skönt för henne att få lugna ner sig lite och komma iordning.
Här hemma är det både en ovanvåning som jag vill ha fixad och en trädgård som jag gärna vill ha lite snyggare... Men eftersom kloning inte är möjligt ännu, så får jag väl helt enkelt försöka göra mitt bästa här hemma...

Isac och jag har varit i färgaffären och kollat på färger till deras rum. Isac fick själv välja färg och valde två olika färger till sitt rum. Han valde även en färg till Lucas så jag fick ju hitta ytterligare en färg så att de fick två var. Jag ska försöka fota färgproverna och lägga in här men i dag hinner jag inte. Jag ska jobba i natt och har bara ca en timme kvar här hemma innan jag ska köra.

I morgon ska jag försöka se till att ngn kör och slänger skräp på återvinningen och att det hämtas lite grejer hos svärmor som hon inte har plats till i sin nya lgh. Ja, helgen är fullsmockad för min del. Men det är sånt man får ta har jag hört... Bilder hoppas jag kunna lägga ut lite i helgen när jag förhoppningsvis har lite mer lugn. :-)

3 comments:

Sonja said...

Hmmm... var det inte just nåt' sånt vi satt o prata om här igår senast - om att varva ner o ta det lugnt? Kanske använda ordet 'nej' lite oftare, du vet;)
Allt kanske inte ska vila på just dina axlar vännen!
Lättare sagt än gjort antar jag... nåväl, med tiden kanske du kan prioritera lite till din egen fördel - det går faktiskt, man ska bara komma på hur:)

Styrkekramis från *S'et*

Anonymous said...

Visst känns det som att livet går i 190 knyck just nu och det är så mycket man vill hinna med! Man får prioritera och försöka vara nöjd med det man hinner i stället för att vara missnöjd med det man inte hinner.
Ha det gott! Kram, Gunvor

Anonymous said...

Ja exakt så känner ja mig å... som om ja sku ha skrivit de där, hinner inte med, sociala livet e helt på noll känns de som :-(

Man måste väl försöka hinna med bara de kommer att lugna sig, de måste de ju ;-) Stor kram vännen!