Nu är ett nästan precis ett dygn sedan svärmor ringde och berättade att hon hittat svärfar död i sängen på morgonen. Det är helt overkligt. Jag kan inte förstå det. Han skulle blivit 70 i mars, varför fick han inte bli äldre?
Det är ju skönt att han inte fått lida men det är desto större chock för omvärlden. Svärmor har inte förstått det alls utan väntar bara på att bilen ska köra in på uppfarten och att han ska komma hem igen.
Båda två var hos oss dagen innan och lekte med barnen. Hjälpte att passa dem medan Per tog Isac till tandläkaren och även när han var uppe på ovanvåningen och fixade lite grejer under kvällen. Då märktes det inget på honom, han verkade som vanligt. Sen får man chockbeskedet morgonen efter... Varför??
Hur förklarar man dessutom för en treåring att farfar är död? Att han inte finns längre? Att han aldrig mer kommer att träffa honom? Han som dessutom är inne i världes frågestadie där allt är varför. Vad jag än försökte förklara så var det varför som svar. Tillsist säger han till mig att "Farmor får inte vara utan farfar". Hur svarar man på det?
Hela dagen var som ett vakuum. Och så lång en dag kan bli dessutom. Jag hade en långhelg ledig... fredag-söndag. Det var planerat sen innan att mormor och morfar skulle ha barnen i gårkväll och över natten så skulle jag och Per ha lite mysigt... Nu blev det ett annat fokus. Barnen fick vara hos mormor ändå och så körde vi ut till farmor och var hos henne på kvällen. Det kändes bra att hon inte var ensam hela kvällen.
Ja, jag hade nog kunnat skriva hur mkt som helst i detta inlägget. Jag förstår det som sagt inte. Han verkade som vanligt, hur kan han bara "försvinna" så? Det är inte verklighet. Kom och väck mig någon.
Jag är så ledsen... För Pers skull, för svärmors skull, för barnens skull och självklart för att svärfar inte finns längre...
7 comments:
Å kära Pia! Jag vet att ord inte kan trösta men jag skickar cyber-kramar till dig och hela familjen! Sköt om varandra!
Återigen är tårarna nära, jag vet ju verkligen vad ni går igenom, men det hjälps knappt för det är så ofattbart ändå:(
Men du vet var jag finns om det är nåt!
Stor jättekram Sonja
Jag är så ledsen för er skull. Jag förstår att det känns helt overkligt. En stor kram till er alla. Vi tänker på er. / Elin
*kramar* Beklagar sorgen vännen. Kan inte säga nåt som sku lätta tror ja så ja sitter bara tyst och finns här om de e nåt du vill!
Kramar Åsa
åhhh så sorgligt att läsa.
svårt att förklara för barn men samtidigt förstår de mer än vi tror. Vi har bara sagt att de är borta och att vi kan minnas dem ialla fall. vi har förlorat arnes mamma,pappa,min bio pappa o farföräldrar men brukade ha minnes o skratt prat..man pratar om farfars tokiga ideer,,,skrattar ,gråter o minns det värmer i hjärtat. ta hand om er nu o kram farmor lite extra
Nämen usch så jobbigt. Jag kan bara rekommendera "dödenboken"
Att förklara döden så att ett barn förstår är ju nästintill omöjligt, eftersom vi själva inte förstår.
Men en bok som de kan titta i om och om igen kan vara en jättebra idé. Funkade på min dotter. Nu var inte hon bara 3 år när hennes frågor kom, men ändå.
Ibland får man som mamma/pappa faktiskt vara utan svar också. Men då får man förklara att vissa saker är så konstiga att inte ens mamma/pappa förstår dem. *kram* på dig.
Tänker på dig/er óch sänder en varm och innerlig kram!
Post a Comment